030908

Upp tidigare än vanligt då det var dags att checka ut och dra vidare. Soligt, jättevarmt och fuktigt igen. Vi hade flera olika alternativ av sightseeing beroende på när vi skulle resa till Hiroshima. Det slutade med att vi tog 3 olika tåg ut på landet till Iga-Ueno där ett Ninjamuseum skulle ligga. Vi la inte förhoppningarna för högt då vi inte sett/hört någon reklam för det. Men ack så fel vi hade. Resan ut på landet tog ca 2 timmar och när vi kom till stationen så hade vi ingen aning om var Ninjaslottet låg. Men vi hade tur och träffade en japan som först skulle visa på kartan men ändrade sig sedan och körde oss hela vägen dit!! Under resan dit så frågade han bla. om våran ålder, varifrån vi var och sedan berättade att när han var 23 år (Holm är 23) så hade han rest till USA. efter det berättade han att han en dotter som var 20år och bjöd hem oss till honom. vi fick hans visitkort där han skrev sin hemadress och mobilnummer och sa att vi skulle komma om vi hann. hmmm...
Museét började med att en ninja visade oss ett äkta ninja hus med mängder av lönngångar, vapengömmor och gömställen. Det första han gjorde var att springa rakt mot en vägg som snurrade 180 grader när han nuddade den och så var gömd bakom. Efter huset fick vi se första delen av museét varpå en live show med 2 "ninjor" följde. Där visade de hur man använder kaststjärnor, blåsrör, svärd, kama och diverse andra vapen. Showen avslutades med en "fight" mellan de 2. Sedan var det del 2 av museét och gift shop. Souvenirer inhandlades. Sedan började vi gå tillbaka på mot stationen och sjävklart var det dags för lite lokala kulinariska läckerheter (Annika: vi äter självklart bara nyttig mat och motionerar regelbundet). När vi beställt in maten insåg vi att vi bara hade ca 8 min på oss att äta för att sedan vandra den sista biten till stationen. Den sista km beräknade vi att vi behövde 15 min på oss att gå. Efter maten insåg vi att det var mycket mer än 1 km kvar så det blev först ett raskt gångtempo varpå de sista biten avslutades med sprint. Vi tror att vi satte nytt världsrekord på 800m med handbagage och solfjädrar. Vi hann iaf med ca 0.5 sekunder till godo. Svettigt värre. Samma tågresa tillbaka till Kyoto med 500 uniformerade skolflickor/pojkar. Lustigt. Sedan Shinkansen till Hiroshima där vi ska bo 2 nätter på ett nytt ryokan. På Shinkansen lärde sig Björn genom självstudier att läsa Kanji.

Väl framme i Hiroshima frågade vi om närmaste vägen till ryokan i en butik vid stationen, tjejen kunde inte så bra engelska och hämtade sin bror. Han visade den snabbaste vägen men sa sedan att det lättaste var om han körde oss. Så vi fick skjuts för andra gången idag fastän det inte hade tagit mer än 5 minuter att gå. Efter att vi hade checkat in så begav vi oss ut på stan för att käka. Vi hittade ett litet ställe vid stationen, Café Oasis, där vi var de enda gästerna för tillfället och alla platserna var vid bardisken. Vi beställde våran mat när hon skulle lägga ut bestick så tog hon kniv och gaffel. Pft, vi som ätit med pinnar alla måltider. -Hashi sa vi i kör och hon såg fundersam ut. Men gav oss våra pinnar. Vi fick maten och när kocken såg att vi hade fått pinnar gick han och hämtade skedar till oss. Sedan stod både kocken och servitrisen och tittade på medan vi åt upp. liiiiiite stressande. Efter maten började servitrisen prata med oss och frågade först om vi kudne japanska, när vi nej pustade hon ut. Sedan frågade hon varifrån vi kom och hur gamla vi var. När Björn och ja sa 22 & 23 så började de garva. De trodde vi var 32....haha och vi tycker det är skitsvårt att gissa hur gamla tjerjerna är här. Sedan frågade vi om de ville vara med på kort och de blev jätteglada och poserade a la Sanna.

Den utförliga rapporten idag beror på att vi för en gångs skull inte har gratis TV på rummet.

// micke